Självständighet som mål och villkor

Diskursiva konsekvenser av hur institutionsboende för personer med intellektuell funktionsnedsättning problematiseras i samband med 1985 års beslut om institutionsavveckling

Abstract

Trots att Sverige beskrivs ha genomgått en omfattande avinstitutionalisering med tillhörande nationell avveckling av de stora institutionerna, finns indikationer på att repressiva åtgärder fortsatt är närvarande inom stödinsatser till personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF). Den här artikeln tar fasta på denna diskrepans genom att med hjälp av en metodologisk anpassning av Bacchis analysverktyg What’s the problem represented to be analysera hur institutionerna problematiserades i det policymaterial som omgärdade 1985 års parlamentariska beslut att påbörja institutionsavvecklingen. Syftet är att synliggöra eventuella kopplingar mellan hur institutionerna problematiserades och samtida funktionshinderpolitisk diskurs. Analysen visar att institutionsboende för personer med IF genomgående problematiserades utifrån dess fysiska avskildhet och storlek. Ur denna problematisering framträder självständighet som en betydelsefull diskurs, både förstått som målet med föreslagna boendeformer för personer med IF samt det värde som tillgången till bostaden som ett riktigt hem villkoras utifrån. Avslutningsvis diskuteras i artikeln det kontingenta i problematiseringen av institutionsboende i relation till policymaterialets avsaknad av problematisering av institutionernas repressiva inslag; något som potentiellt kan ha koppling till kvarlevande repressiva strukturer i samtida stödinsatser.