Nytt nummer av Sociologisk Forskning (årgång 61, nummer 3-4) finns nu tillgängligt!
Som en julklapp kommer nu årets sista nummer av Sociologisk Forskning, som är ett dubbelnummer. Numret rymmer sju artiklar och tre bokrecensioner.
I numrets olika texter behandlas en rad sociologiska begrepp i relation till olika aktuella samhällsfrågor.
I artikeln ”Signifikant symbol som pregnant begrepp – en precisering, operationalisering och aktualisering” återvänder Lars-Erik Berg till George Herbert Meads klassiska sociologi för att precisera och utveckla symbolbegreppet. Argumentationen bygger på Meads tes om gester som påverkar sändare och mottagare på liknande sätt. Syftet är att bättre förstå utvecklingen från primitiva gester till meningsfulla symboler och därmed också bidra till att operationalisera begreppet och göra det relevant för analys i dagens samhälle. Berg diskuterar hur denna precisering får konsekvenser för analyser av kommunikation såväl som relationer och självutveckling.
Gunilla Peterssons bidrag har titeln ”Begreppet underklass i riksdagsdebatten 1971–2021”. Genom läsning av riksdagsdokument studeras hur begreppet underklass har använts i den politiska debatten, och Petersson visar att begreppet under den första delen av tidsperioden främst användes av de socialistiska partierna, men under de senaste årtiondena framför allt av partierna i högerblocket. De frågor och problem som diskussionerna i riksdagen knutit till begreppet underklass handlar bland annat om bristande utbildning, arbetslöshet och bidragsberoende.
I Catrin Lundströms artikel ” Vithet som transnationellt kapital” diskuteras också begreppet kulturellt kapital, men i anslutning till kritiska ras- och vithetsstudier och migrationsstudier. Vanligtvis förknippas vithet som analytisk kategori med en viss erkänd uppsättning privilegier i fråga om nationalitet, medborgarskap, kunskap och rörlighet. Som ett slags institutionaliserat kapital materialiseras vitheten genom institutioner, pass och visumpolitik, så att individer och grupper som klassificeras som vita kan känna sig "hemma" nästan var som helst i världen. I artikeln diskuterar Lundström hur en globaliserad historia av rasifiering, kopplad till europeisk kolonisering och samtida nyliberal konkurrens, förändrar uppfattningarna om vithet i det transnationella sociala rummet.
I artikeln ”Massmediala berättelser om den svenska gangsterrappen 2019–2023” använder Alexandra Söderman och Johan Söderman kapitalbegreppet för att analysera svensk gangsterrap som kulturellt fenomen. Med hjälp av ett urval mediepublikationer mellan åren 2019–2023 analyserar författarna utifrån en kultursociologisk ansats narrativet om gangsterrappen. Gåtfullhet, oro, nostalgi, introspektion och positionering utgör värden som bidrar till att konstruera övergripande medienarrativ om gangsterrappen. Avslutningsvis diskuterar författarna gangsterrappens ambivalenta ställning mellan nyhetsstoff och kulturell tillgång för skribenter på kultur- och opinionssidor.
I Rolf Å. Gustafssons artikel ”Borgerligt? Offentligt? Sociabelt? Habermas och Koselleck om civilsamhällets diskurser” inventerar författaren likheter och skillnader mellan två samtida intellektuella. Habermas är troligen bekant för de flesta, medan Koselleck förtjänar att lyftas fram mer. Genom att kontextualisera Kosellecks arbete och föra det i dialog med Habermas’ framträder inte minst Kosellecks perspektiv i ett nytt ljus. Gustafssons artikel bidrar därmed till att berika både sociologins vetenskapshistoria och den fortsatta utvecklingen av teoretiska begreppsapparater.
I artikeln ”En intersektionell undersökning av (o)trygghet i offentliga rum” riktar Ida Sjöberg och Anna Olofsson blicken mot upplevelser av trygghet och otrygghet i offentliga rum. Till skillnad från studier som kvantitativt mäter upplevelser av trygghet och otrygghet – där trygghet definieras som avsaknad av brott – vill författarna nyansera begreppet trygghet och knyta det till individens sociala positioner, kroppsliga uttryck och maktstrukturer. I studien introduceras en intersektionellt grundad explorativ kvantitativ analys av trygghet. Med hjälp av ett exempel som bygger på Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning från 2019 illustrerar artikeln det komplexa samspelet mellan maktordningar och upplevelser av (o)trygghet i offentliga rum.
I den sista artikeln, ”Barnet som rättighetsbärare. Migration och integration i Tidöavtalet”, tar sig Sandra Hillén och Jeanette Sundhall an det så kallade Tidöavtalet, som formulerades 2022 av de politiska partier som senare kom att bilda den svenska regeringen samt Sverigedemokraterna. Författarna undersöker hur de förslag om migration och integration som presenteras i avtalet överensstämmer med FN:s barnkonventions utgångspunkter när det gäller barn som rättighetshavare. Fokus ligger på den allmänna principen om barnets bästa, och författarna diskuterar potentiella konsekvenser för barn och deras familjer i grupper som Tidöavtalet utmålar som problematiska.
Numret innehåller också tre recensioner av nya böcker.
Ola Sigurdson läser Hartmut Rosas When Monsters Roar and Angels Sing. Eine kleine Soziologie des Heavy Metal, som berör hur resonans kan uppstå i mötet med den musikaliskt dissonanta hårdrocken.
Viktor Vesterberg recenserar en antologi med titeln Transforming subjectivities. Studies in human malleability in contemporary times med Cecilia Hansen Löfstrand och Kerstin Jacobsson som redaktörer. I boken behandlas begrepp ur Michel Foucaults verk, såsom styrning, makt och motstånd, i en välfärdskontext.
Begreppen kontroll och byråkrati vägleder den tredje recensionen i vilken Fredrik Svärdsten läser Susanna Alexius och Janet Vähämäkis bok Obsessive measurement disorder or pragmatic bureaucracy? Coping with uncertainty in development aid relations.
Ylva Wallinder och Andreas Henriksson från Sociologförbundets styrelse avrundar numret med en reflektion över Svenska sociologförbundet och dess medlemmar i en nordisk kontext.
Vi önskar trevlig läsning!
Marcus Persson och Christian Ståhl
