Nytt nummer av Sociologisk Forskning (årgång 62, nummer 3) finns nu tillgängligt!

I detta nummer finns inte något bestämt tema. Ändå kan flera teman skönjas när numrets artiklar läggs samman. Ett sådant berör tystnader av olika slag.

I Rickard Jonssons artikel ”Fyra nyanser av rashumor: Henrik Schyffert och det performativa-affektiva arbetet att hantera gamla skämt” berörs tystnad genom hur humor från Schyfferts 1990-tal blivit föremål för kritisk granskning, både av andra och av honom själv. När han i dag ser tillbaka på skämt som då sågs som en övning i att kunna skämta om allt så tramsigt som möjligt ser han sexism och rasism. Men även i de kritiska tillbakablickarna är det främst de misogyna skämten som behandlas, medan de skämt som byggde på rasistiska stereotyper förbigås med tystnad – vilket är särskilt anmärkningsvärt med tanke på Schyfferts senare starka ställningstagande för antirasism.

Shifte Mosalli fokuserar i artikeln ”Plats, gemenskap och identifikation i rasifierade berättelser om klassmobilitet” på en annan form av tystnad, nämligen den om ursprung. När en person gör en klassresa är det inte ovanligt med ett visst avståndstagande från den egna bakgrunden, att man talar tyst om sina enklare vanor eller om de åsikter som man lämnat bakom sig på resan mot en annan samhällsklass. I artikeln uppvisar rasifierade personer som gjort klassresor en annan typ av relation till sin bakgrund: i stället för att be om ursäkt eller försöka dölja sin tidigare lägre status använder de sitt ursprung som en del av en kamp. Det blir viktigt att kvarhålla sin identitet snarare än att göra uppbrott, att inte acceptera den samhälleliga tystnadsdiskursen kring klasstillhörighet.

Anna Stevenson och Anna-Karin Wyndhamn har i artikeln ”Tala om tystnad: Förhandlingar om tystnadskulturen i Göteborg stad” ett mer påtagligt fokus på tystnad. Begreppet tystnadskultur exploderade efter #metoo-debatten och har därefter ofta använts för att beskriva hur det i olika organisationer finns mekanismer för att undertrycka kritiska röster. Under två olika perioder har det ansetts att det finns ett slags tystnadskultur i Göteborg. Först handlade det om en korrupt kultur där beslut fattades utanför de demokratiska systemen, och sedan handlade det om kommunanställdas tystnad efter påtryckningar av företrädare för organiserad brottslighet. Med hjälp av intervjuer beskriver författarna hur olika perspektiv på denna idé om tystnadskultur samexisterar och fylls med olika innebörder, som kan handla om hur en byråkratisk organisations linjestyrning gör att röster underifrån sällan hörs och hur den ideala medarbetaren är en person som värnar om stadens varumärke genom att bara tala om sådant som är positivt. Det finns således olika former av tystnad, men gemensamt för dem kan sägas vara en maktdimension, åtminstone i de fall man undviker att tala eftersom det ställts upp hinder.

I numrets sista artikel, ”Självständighet som mål och villkor: Diskursiva konsekvenser av hur institutionsboende för personer med intellektuell funktionsnedsättning problematiseras i samband med 1985 års beslut om institutionsavveckling” genomför Sebastian Hällund en diskursanalys av avinstitutionaliseringen av boenden för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Artikeln fokuserar på hur vissa problemdefinitioner leder till att vissa förklaringar och betydelser får fäste medan andra blir nedtystade. Tänkbara problem med avinstitutionaliseringen trycks ned när det allt överskuggande målet blir att skapa goda självständiga medborgare, vilket utvecklas till en trop om att dessa personer ska leva ”som andra”. Under denna diskursiva process uppmärksammas inte de olika särskilda behoven hos gruppen, vilket kan leda till motsatsen till de likvärdiga levnadsförhållanden som eftersträvas – exempelvis om boendet inordnas i hyresrättsformen så att kostnaderna blir högre.

I numret publiceras också fyra recensioner. Två av dessa berör Loïc Wacquant och hans texter, där den ena är en recension av hans bok Racial Domination skriven av Denis Frank, och den andra är en recensionsessä av Alexander Ekelund som behandlar samma bok i relation till andra texter av Wacquant. De övriga två recensionerna är dels Martin Molins läsning av Rebecka Tiefenbachers avhandling A space away from the ableist gaze? Separate leisure for children with neuropsychiatric disabilities, samt Karin Zetterqvist Nelsons recension av Annemarie Goldstein Jutels bok The Sociology of Diagnosis.

Numret hittar du på denna länk: https://sociologiskforskning.se/sf/issue/view/3644

Trevlig läsning!
Christian Ståhl och Marcus Persson