#Metoo

En kamp för socialt erkännande och rättvisa

Abstract

Artikeln analyserar vittnesmål om sexuella trakasserier utifrån Honneths teori om socialt erkännande och Frickers teori om epistemisk orättvisa. Undersökningen baseras på en innehållsanalys av de vittnesmål om sexuella trakasserier som ingår i de 65 svenska #metoo-uppropen. De som vittnat i #metoo-uppropen berättar om vad som med Honneths begrepp kan beskrivas som en systematisk förvägran av socialt erkännande. De nekas solidaritet och rättigheter genom sexuella fysiska och psykiska övergrepp, vilket har en negativ inverkan på deras självförtroende, självaktning och självuppskattning. De förövande männens agerande leder i praktiken till såväl personligt lidande för de kvinnor som utsätts som deras exkludering från sociala sammanhang. Det senare sker genom att kvinnorna antingen lämnar det sammanhang i vilket de utsatts för sexuella trakasserier eller att deras deltagande i sammanhanget villkoras. De måste till exempel avstå från att berätta om vad de utsatts för eller så uteblir omgivningens stöd när de berättar. Svårigheten att mobilisera stöd för dem som blir utsatta för sexuella trakasserier tolkas i artikeln som en effekt av epistemisk orättvisa.